.

Idag har min dag tillbringats i längdskidspåret med min syster och en kompis.
Vi hade bestämt oss för att åka ett spår som vi åkt flera gånger i vår barndom men just detta spår var inte bra idag så vi fick åka ifrån ett annan håll. Denna sträcka visade sig vara 9 km +, enkel väg! Vi började att åka och bestämde oss för att vända om när vi kände för det. Vi åkte och åkte, vi blev tröttare och tröttare och det kändes som om vi inte kom någon vart. Trots att vi var nära att ge upp 100 gånger så fortsatte vi tills vi tillslut nådde vårat mål, Hulttjärnskojjan. Väl där fick vi slänga i oss vårt fika, värma oss lite och ge oss ut igen för att det inte skulle hinna bli mörkt. Nu var vi tvungna att gå heeela vägen tillbaka igen.

Nu ligger jag hemma och är helt utmattad. Längdskidor är något av det jobbigaste man kan åka och framförallt om man har tänkt åka 2 mil! Men jag är mycket nöjd och stolt över att vi klarade det och det positiva med det hela var att vi fick otroligt bra med motion och hade det mycket trevligt.

Tack Matilda och Klara och tror inte att vi gör om detta på ett tag!

PUSS&KRAM
L


Trötta tjejer som inte ens orkade knäppa upp spännet på ryggsäcken..